Men en läskig sak som hände var att när vi kom där i först kort galopp så tittade jag ner för jag tyckte jag såg en sten, hade dock fel eftersom det var en hare som lång ihop krupen bland de små stubbstumparna. Tyckte lite synd om den för han/hon såg väldigt rädd ut och inte riktigt bekväm, fast det skulle nog inte jag heller vara om det helt plötsligt dök upp två stora hästar på varsin sida om mig som galopperade. Nae jag hade nog fått en lite mindre hjärtattack. Men haren klarade sig oskadd så ni vet. Jag är ingen har-plågare....

På vägen tillbaks till stallet började det att regna så när vi väl kom under tak va både vi och hästarna färdig duschade och klara.