Polly var lite smått galen när jag red idag men det var troligen för att jag hade lite spö-träning med henne.

Det var inte förrns på slutet som hon kom ner och arbetade i riktigt fin form, men hon slappnade aldrig riktigt av.

Bakrund: Polly är importerad ifrån Irland (eller det är iaf vad vi hört och tror) men vi är ju inte helt säkra eftersom hennes papper kom bort någonstans i samband med någon av hennes flytter. Och jag menar inte att peka ut Irland eller kritisera dom nu på ett dåligt sätt men det är flera hästar som kommit från just Irland som inte har blivit så bra behandlade där nere, och Polly är inget undantag. Visst vi kan inte vara helt säkra på att det var just där nere som det hände men jag har pratat med dom som hade henne innan oss och dom som köpte henne när hon var ny i Sverige. Redan då tyckte hon inte om spön och en häst reagerar inte så kraftigt som hon gjorde första tiden om den inte varit med om något otrevligt med just det föremålet.

Just nu:I hoppningen går det bra eftersom jag då har ett så kort hoppspö som möjligt och visar det så lite som det bara går. Även när jag rider ut kan jag ha det lilla hoppspöt med mig utan en kraftig reaktion från Polly. Men det är just i dressyren och med lite längre spön som några små spöken börjar att spöka och det hela blir pankaka.

Mitt mål: Att kunna rida en avslappnat dressyrpass med spöt utan att hon försöker skena iväg med mig eller stressa upp sig. Utan bara fokusera på uppgiften jag ger henne och helt enkelt acceptera att spöt finns där men att jag inte tänker skada henne på något sätt med det. Vi har kommit en bra bit på vägen, men den är lång och jag vet inte om den aldrig kommer att ta slut. Men vi ska fortsätta att vandra på den för vem vet, den kanske blir bredare och vackrare ju längre man kommer?