Kännde mig även lite lat idag så jag red upp til stallet från hagen. Inte för att det är så långt eller så men mysfaktorn är ju bara sååå hög. Någon gång ibland skadar ju aldrig + att mamma var där ifall det skulle hända något (och sen kommer jag inte upp barbacka på Polly utan att hon slänger upp mig). Jag vet 140 är inte så högt det borde jag kunna hoppa upp på utan hjälp men faktum är att jag:

1. Är sjukt ovig och ganska klumpig av mig ibland

2. Korta ben är ju inte direkt till min förde när jag ska hoppa upp

3. Jag kan aldrig backa bort en liten bit för att ta sats pga att Polly då tar tillfället i akt och går iväg.

Men det är väl en övningssak som allt annat här i livet, övning ger färdighet och man mäste kämpa för att få det man vill ha.