Jaa typ så är mitt liv just nu, det fick dock en liten strimma ljus tidag i skolan när Leonard Löfstrand och hans klass kom och sjöng för oss 9or. Ibland är det bra att va störst, speciellt när man fick se alla besvikna fjortisars miner när dom fick reda på att dom inte skulle få vara med och lyssna när dom sjöng. Dock känner jag att det börjar gå lite över styr när folkt blir så till sig när han kommer att dom börjar hyperventilera, gråta, skrika och nästan svimma. Egentligen är han ju bara en vanlig kille, som råkar vara snygg och sjunga grymt bra.